Gården 
Saltskog gård var förr en medelstor lantegendom i stadens utkant på gränsen till Tveta socken med dess stora herrgårdar. På 1880-talet bröt en ny era in i Saltskogs historia. Då övertogs gården av Carl Fredrik Liljevalch j:r (1837-1909), som också bosatte sig där. Liljevalch var en färgstark person - affärsman och mecenat med socialt och konstnärligt patos. Som affärsman grundade han Bergvik & Ala och var en av initiativtagarna till Grängesbergskoncernen. Liljevalch donerade avsevärda medel till högskolorna i Stockholm och till Stockholm stad för uppförande av den välkända Liljevalchs konsthall. Även Södertälje fick på olika sätt del av hans filantropiska verksamhet. Som exempel kan nämnas hans donation som skapade det biologiska museet. Han investerade dessutom kapital i Södertälje Kanal och Slussverksbolag samt i Södertälje badaktiebolag. Saltskog gård utvecklades under Liljevalchs ledning till en mönstergård. 

GÅRDEN BLIR NY STADSDEL 
År 1964 köpte Södertälje stad gården med alla ägorna. Höghus byggdes vid Tvetavägen och radhus i sluttningen mot fjärden. En ny stadsdel - Saltskog - började ta form. I en skör penningpåse hittade grävskoporna en myntskatt från 1600-talet. Det var Saltskogskatten från Gustav II Adolfs tid, som skänkte ett viss historiskt skimmer åt trakten. Idag bor flera tusen personer i området. 
 
STIFTELSEN TAR FORM 
Sedan gårdens siste private ägare - Björn Hultgren - avlidit år 1971 stod också huvudbyggnaden tom. Efter många års diskussioner och uppvaktningar av bl a Södertälje Konstnärskrets enades man om att bevara byggnaderna och upprätta en stiftelse. Primus motor i allt detta arbete var Stig Penje, som med entusiasm och skicklighet lyckades få fram pengar och resurser. En stiftelse bildades som övertog äganderätten för en symbolisk summa och den beräknade rivningskostnaden på 175.000:- blev startkapitalet för stiftelsen. Den 31 maj 1985 kunde så gården invigas som konstnärligt centrum med konstnärsateljéer och utställningsytor i huvudbyggnadens bottenvåning. Under åren sedan dess har gården fungerat som ett kulturhus med ett omfattande program av konstutställningar (6 st/år), musik- och lyrikevenemang. 1995 blev förvaltarbostaden (nya ateljéhuset) iordningställt med ytterligare ateljeutrymmen. 
Efter Stig Penjes död övertogs ordförandeskapet av Lennart Andersson, som under drygt 10 år skickligt vidareutvecklade gården. 
Andersson efterträddes av Lars-Olof Lindgren. Nuvarande ordförande är Ulf Sundblad 

Underhållsplan
Länsstyrelsen har gett oss bidrag för att göra en underhållsplan för Saltskog gård. Den är klar. 
Nu behöver vi pengar för att genomföra alla åtgärder som kommer att behövas för att bevara gården för framtiden. 
 
Carl Fredrik Liljevalch 
DEN LILJEVALCHSKA SLÄKTSAGAN 
Kanske har inte alla saltskogvänner klart för sig att Carl Fredrik Liljevalch, mannen som lät uppföra huvudbyggnad och trädgård på Saltskog, hade släkt långt tillbaka i tiden som var skattefrälse i Småland Eller att han hade fem syskon, varav åtminstone en uträttade ett länge bestående europaomspännande livsverk i sjöfartsbranschen Eller att hans pappa, som också hette Carl Fredrik, nämnd som Liljevalch Senior, var starkt påtänkt som finansminister på 1840-talet Carl Fredrik den äldre hade även ett nära samarbete med Lars Johan Hiertta, vars ansvarstagande mot Wendela Hebbe och hennes familj, 150 år senare ledde till att vi fick en annan kulturskatt att ta hand om i Södertälje, Wendelas hus. 
     En som kan den Liljevalchska släktsagan utan och innan är Svante Hedin, mångsidig kulturpersonlighet från Katthamra på Gotland. Han var på besök den 20 april 2006 och berättader då om den Liljevalchska bakgrunden, och har för övrigt en gång tidigare varit gäst på Saltskog. Då pratade Hedin om konstnärssläkten Hägg från Östergarn. 
     Liljevalch Junior beskrivs av Svante Hedin som en imponerande tvåmetersman, på äldre dar med yvigt skägg. Vilket framgår även av tavlan i Saltskogentrén idag. Han föddes 1837, gick i skola på Gotland, och fick anställning på Lars Johan Hierttas kontor i Stockholm. Resten av C F Liljevalch Juniors liv är mer välkänt – hans karriär i massabranschen, hur han fick ”malmdille”, och så 1896 nådde toppen av sin industriella position genom att bli huvudägare i Trafikaktiebolaget Grängesberg Oxelösunds Järnvägar, TGOJ. Som med engelska pengar förbättrade kommunikationer och exploaterade mellansvenska gruvfält. Det var under denna framgångstid som Saltskog Gård och dess engelska trädgård kunde anläggas. Den fyra år äldre brodern som fick stor betydelse inom sjöfartsbranschen hette Edward, och skickades på en världsomsegling redan som 10-åring! Familjen Liljevalch tjänade pengar på handel under Krimkriget i mitten av 1850-talet, och Edward kunde så småningom etablera sig som bärgare. Han var också med och stiftade Gotlandsbolaget. Samt grundade ihop med en tredje broder, Thomas, och bidrag från Lars Johan Hiertta, Neptunbolaget, som under 70 års verksamhet i Östersjön, Nordsjön, Medelhavet och till och med Svarta havet, kom att utföra tusentals bärgningsuppdrag. Bolagets verksamhet blev ett embryo till modern sjöräddningstjänst.  
     Carl Fredrik Senior, född 1796, kom under sitt växlingsrika liv att driva sågverk, som framställde vårt första fanér, vara landets störste importör av stenkol, bygga fartyg i Luleå, bedriva privat hjälpverksamhet i Norrland under nödår, ha ångkök i Stockholm, och delar i fartyg som seglade på Kina. När gamle kung Karl Johan dog 1844 väntade sig många att Carl Fredrik Liljevalch som den nye kungen Oscar I:s rådgivare skulle bli finansminister. Men så blev det inte. På ålderns höst gick pappa Carl Fredrik Liljevalch i konkurs, dock väl omhändertagen av sina barn. 
    Släkten Liljevalch har två huvudgrenar, den ena verksam i köpmannabranschen, den andra inom medicinen. Första gången namnet Liljevalch nämns, sedermera med många olika stavningar, är 1636. Men adelsanor finns ner på Karl Knutssons Bondes tid 200 år före dess. Värnamo, Eksjö, Lund, Gotland och Stockholm är namn som förknippas med släkten. I dag återfinns i telefonkatalogen en person med stavningen Liljevalch i Stockholm, och en i Linköping. I övrigt förekommer det i Sverige ett hundratal abonnenter som skriver sig med olika former av efternamnet Liljevall. 
 
Sven Erik Rönnby